Roger jagar listiga fåglar

Det är en kall och blåsig dag på Österlen när Roger Barrborn kliver upp i sitt mobila gömsle hos en lantbrukande granne för att decimera kråkfåglarna som utgör en sanitär olägen-het när de invaderar platsen där majsensilaget förvaras.

Gömslet är den viktigaste  om man vill lyckas med  svartfågeljakt.

– Kråkorna är jäkligt klipska, konstaterar Roger som placerat ut ett par bulvaner för att locka till sig fåglarna.

– De låter sig inte gärna luras…

Första vildsvinet 1987

Roger började jaga redan i tioårsålden, när han följde med pappa ut på jakt. Några år senare fick fjorton–femtonåringen som är uppfödd i Sankt Olof och bodde nära Kronovalls gods kontakt med godsets yrkesjägare. Pryoplatsen var ordnad.

– Och jag fick jobb på godset efter avslutad grundskola, säger han och berättar att han genom sitt arbete fick licens på vapen redan som sextonåring.

Det här var i mitten av åttiotalet när jakten såg ut på ett helt annat sätt. Varken vildsvin eller kron- och dovhjort fanns att tillgå och bara någon enstaka älg. Det var rådjur samt räv och hare som jagades.

– Jag sköt mitt första vildsvin 1987, säger Roger som fortfarande minns hur det gick till: – Det var den 23 december 1986, jag glömmer aldrig det datumet. Jag hade fått tillstånd av jägaren att smyga ut och sätta mig på en foderplats där spår av vildsvin synts flera dagar i rad. Jag körde ut i skogen med min motorcykel, smög de cirka femhundra metrarna det var från vägskälet, månsken och snö gjorde att det var bra ljusförhållande. När jag kom fram till den lilla kojan jag skulle sitta i kikade jag nyfiket fram, och där stor en ensam svart gris…

Gläds av unga jägare

Roger hejdar sig och konstaterar att han själv numera kommit över den där kicken av att jaga troféer.

– Det som betyder mest nu är trevnaden och den sociala biten av jakten, givetvis är det fortfarande spännande att jaga, men ivern om egen jaktlycka är inte så viktig längre.

Numera blir han mycket gladare när han får följa med en ung nybliven jägare och se ivern i deras ögon.

– Det gläder mig väldigt mycket!  Jag har lyckats dokumentera två unga jägare som lyckats fälla sina första rådjur, sånt är optimalt!

Fem gånger så många rådjur…

Även idag kretsar en stor del av hans tillvaro kring jakt, dels genom jobbet hos Mikael Tham och hans Jaktwebben, dels genom de egna jakterna – och filmandet.

– Jag jagar mindre än jag gjorde förr, men håller dagligen på med något som har med jakt att göra. Det kan handla om att redigera film eller ha kontakt med jaktvänner.

Annat var det förr. Roger för jaktdagbok och efter att rävskabben slog till mot Skåne ökade rådjursstammen explosionsartat. Till glädje för dem som gillar att jaga rådjur, som Roger.

– Från att man kunde se ett–två rådjur på markerna gick det till femton–tjugo stycken. De tre första åren efter att rävskabben slagit till sköt jag fem gånger så många rådjur och på tre år sköt jag inte en enda räv. Idag har vi blivit bortskämda med tätare vildstammar och jag är tacksam över att jag fått vara med och se denna utveckling.

På åttiotalet kunde Roger och hans jaktkollegor inte räkna med att få skjuta varje dag de var ute.

– Om man inte ser vilt idag är det nästan misär, säger han och skrattar lite.

Alla kan jaga svartfågel

Kråkor och svartfågel har alltid varit en av hans favoritjakter.

– Fördelen med den typen av jakt är att alla kan få prova utan att behöva betala dyra jaktarrenden.

Bönderna i det bördiga Skåne uppskattar också att jägarna decimerar antalet kråkor och svartfåglar (skata, kaja, råka).

– Men det är inte säkert att man lyckas, de är väldigt listiga och fruktansvärt lättlärda.

Egna lockpipor

Roger plockar fram lockpiporna Nordik Barrborn Crow Pro och Basic som han utvecklat tillsammans med Nordik Predator som gör lockpipor för bland annat räv.

– Jag har använt lockpipor i många år, men de har varit i trä och inte hållit.

Han sätter en av sina pipor till munnen och blåser. Det låter … som en kråka, inte alls trevligt, men förhoppningsvis effektivt.

Några fåglar har låtit sig lockas av ljudet och kommer seglande över himlen. Roger siktar men de försvinner utom räckhåll.

Roger rekommenderar att man använder en halvautomat när man jagar svartfågel.

– Då kan man alltid ha pipan upp och behöver inte bryta vapnet vid omladdning.

På Rogers vapen sitter en kamera monterad på pipan – den gör det möjligt att filma skottet.

Testade rödpunktssikte

– Jag är road av att testa nya grejer, så för tre år sedan tog jag kontakt med Aimpoint och provade deras H2-sikte, berättar han.

Aimpoint har sedermera utvecklat sitt Aimpoint S1, ett sikte konstruerat för att passa alla hagelvapen, och kan placeras på valfri plats på spången.

– Den är ett bra hjälpmedel om man inte är så erfaren, tipsar Roger. Siktet är för mig en rolig grej som ger skyttet en ny dimension.

Roger blåser igen, en serie av läten där han varvar sina pipor, kråka med sitt ettriga kraxande, kaja som låter helt annorlunda, en stötande skarpt pipande serie och sen med Basic pipan ett lugnt råkljud.

Återigen svävar några svarta skuggor över himlen, Roger tystnar, siktar och pang! En råka mindre i majsen.

TEXT: Tina Hjorth Svensson
FOTO: Peter Karlsson