Heanel Jeager NXT

Redan hösten 2020 så började det pratas i det dolda om en ny rakrepeter ifrån Merkel som senare visade sig vara Heanel, ett märke som för mig då var tämligen okänt. Heanel har fladdrat förbi i informationsflödet men då endast varit extrema prickskyttevapen avsedda för den professionella sidan och inte jaktvapen. Dom flesta långhålls skyttar bör någon gång ha hört talas om den enastående precisionen som tex Heanel RS9 och RS10 besitter. Oavsett vilket skulle nu Heanel lansera en rakrepeter som skulle vare ett komplement till bland annat Merkel Helix och Blaser, men ligga i en helt annan prisklass än dessa. Ett demovapen visades som hastigast under en lansering men tyvärr gavs aldrig tillfälle för testskjutning då vi inte befann oss på en skjutbana. Vi fick berättat för oss att det just nu var 20 stycken Jeager NXT ute på fälttest i Tyskland och att de användes av professionella jägare och hundförare. Vi blev lovade att få testa av vapnet senare under en praktisk jakt men för dagen blev det bara ett normalt ”kläm och känn” som vi fick hålla till godo med.

Miljötänk och fantastiska säkerhetsdetaljer

När man tar upp vapnet så slogs man direkt av hur väl stockad vapnet vart. Kinden ligger perfekt och handutfyllnaden på stocken är perfekt för i alla fall mina händer. Ett ganska tvärt pistolgrepp bidrar till att pekfingret kommer på avtryckaren på ett skönt och avslappnat sätt. Balansen var perfekt på vapnet och även om laminatstocken väger en del är det inga problem att hålla vapnet uppe en bra stund. Laminatstocken är gjord av FSC-certifierat trä och alla plast/syntet detaljer på vapnet är 100% nedbrytbara och cellolusa baserade. Även den kallhamrade pipan är gjord med visst miljötänk. Den är optimerad för skytte med blyfri ammunition som sig bör idag.

Lådan på vapnet har en integrerad picatinny skena vilket gör att man som slutkonsument kan välja mellan en uppsjö av siktesmontage och därmed kan välja ganska friskt på marknaden. Det gör också att man slipper svinigt dyra specialmontage som ligger i en prisnivå med ett hyffsat kikarsikte för dagtidsjakt.

Slutstycket var rejält och vapnet gick blixtsnabbt att repetera med. Det som var intressant var lösningen man valt till denna Jeager NXT. Slutstycket och vapnet fungerar med uppspänningssystem, eller som leverantören benämner det ”kickdown”, vilket gör att du med slutstyckeshandtaget spänner upp mekanismen för skott när du fört slutstycket längst fram. Därmed säkerställer att du aldrig kan få ett repetersystem som inte låst ända in i patronläget. Om du inte vill ha slutstycket uppspänt för skott finns där ett läge strax innan där man har slutstycket stängt men fjädern slackad. Mycket smart för tex hundförare som går mycket och brötar runt i eländig terräng. Men inte bara det, bak till på slutstycket finns en liten spärr som har tre lägen. Första läget innebär att vapnet är helt spärrat och ej kan manövreras för skott eller plundring. Andra läget innebär att du har osäkrat vapnet och det är redo för skott (röd markerat läge). Det tredje läget längst ut till vänster innebär att vapnet ej kan avfyras utan endast plundras i säkrat läge. Det kan det såklart även i läge två men då är vapnet osäkrat och kanske ej att rekommendera.

Efter några timmars klämmande och diskuterande var vi tvungna att lämna tillbaka vapnet och istället vänta på den praktiska jakt vi blivit lovade. Och den skulle ske under den kommande hösten.

Den första upplevelsen

Så till slut den 28 okt 2021 så fick jag delta i ett event arrangerat av Heanel och Merkel där jag skulle få lov att använda vapnet Jeager NXT. Väl nedkommen till Frankfurt så slussades vi in i bussar via Merkels extremt välorganiserade personal och färden gick till en plats som hette Schloss Wolfsbrunnen där vi skulle bo och med en tänkt jaktmark som hette Gut Marienhof. Första stoppet blev på en skjutbiograf i Steinbach där vi skulle få bekanta oss med vapnet och avlägga godkänt skjutprov.

Vapnet låg snyggt förpackat i sin vapenkoffert med rem, ljuddämpare och 2 magasin. Vapnet var och försett med ett monterat Zeiss V6 1-6×24. Jean och Angela från Heanel gav oss skyttar ett intro i hur man skulle hantera vapnet. Efter en halvtimmes drillande hade vi fått till en säker vapenhantering och en förståelse för hur vapnet fungerade.

Vi började skjuta i bänk och på 80 m i skjuttunnel. Jag laddade mina magasin med ammunitionen vi fick tilldelad, i detta fall var det GECO Zero ammunition som skulle användas. Jag satte mig tillrätta i bänken och drog iväg den första pilen. Den tog ca 2 cm högt. Helt okej, tänkte jag. Sen lät jag dom sista tre gå samma väg och spridningen blev riktigt bra. Ca 15 mm för fyra skott. Jag laddade om och sköt ytterligare 4 skott, dom låg på 18 mm men det får väl tillräknas mig. Flera av de andra skyttarna på plats sköt flera väldigt bra träffbilder och jag skulle nog säga att mycket är tack vare ett rent och distinkt avtryck. Såklart bidrar det med en pipa och ammunition som är anpassade för varandra. När vapnet väl var inskjutet var skjutbion nästa steg. Där skulle det skjutas dels prov men även sekvenser som var mer jaktliga med dubbelskott som följd.

När jag stod i färdigställning gick det förvånansvärt snabbt att komma i anläggning och stocken är absolut gjord med ergonomi i tankarna. Den hamnar rätt och är rejäl och enkel att komma till skott med. När det är dags trycker du bara till sluttyckeshandtaget, lägger an, swingar med focus på målet, låter punkten gå in i rikt området och pang. Skottet går och i samma sekund som rekylen har knuffat till axeln har man påbörjat repeteringen som lika snabbt som den påbörjas avslutas med en ny patron i läget och ett pang till. Två bra träffar och man kan göra patron ur. Då våra vapen var utrustade med ljuddämpare från B&T blev det inte mycket till rekyluppslag från pipan och det medförde såklart att andras skottet satt i vildsvinen på bioduken blixtsnabbt utan att du behövde leta upp viltet igen. Efter att ha skjutit 60–100 patroner renggjordes vapnet och packades ner i den tillhörande kofferten igen. Snyggt och prydligt såklart.

Tillbaka på hotellet, sittandes med en god öl i handen, funderade jag över dagens upplevelser med Jeager Nxt och jämförde den med de rak repeterande vapnen jag använt hittills. Det som slog mig först och det jag kunde se var att många skyttar under dagen jämförde vapnet rakt av med en Blaser. Men detta är absolut inte en Blaser. Detta är ett helt annat system som fungerar på ett helt annat sätt, och det skulle vara lika fel att jämföra denna med en Mauser M/98 som en Blaser. Du kan inte jämföra gurkor med morötter. Om du bara får in det i ditt mindset blir allt så mycket enklare.

Ett vågat avsteg

Det första man måste få inpräntat i huvudet är att man spänner mekanismen genom att föra fram slutstycket fullt på vapnet. Först då är det uppspänt. En Blaser spänner du upp med en liten tangent bak på slutstycket. Och det är betydligt enklare att spänna upp mekanismen med ett slutstyckeshandtag än en liten tangent. Samtidigt syns det extremt tydligt om Jeager NXT är uppspänd eller inte för ens jaktkamrater vilket är en bra säkerhetsdetalj. Jag slogs även av stockens utformning, den var extremt följsam och skön att skjuta och greppa om. Ett önskemål just där och då vore ju en kolvkamshöjare och såklart även en syntetversion med bra greppytor, liknande Merkel Helix syntetstockar. Magasinet på Jeagern NXT var väldigt likt ett annat fabrikat som jag använt mycket och funderingarna gick lite åt om det kunde vara samma underleverantör av magasinen. Oavsett så fungerade dom klanderfritt och det var lätt att ladda och hantera i vapnet. Avtrycket på vapnet var väldigt distinkt och det medförde säkerligen i vapnets välskjutande egenskaper.

Det mest avvikande på denna rakrepeter var det faktum att Heanel gjort avsteg från det som alla andra fabriker gärna vill framhäva som ett säljargument, och det var pipbytessystem. Heanelen har en pipa som ej går att skifta och det har såklart ett par positiva egenskaper. Dels innebär det förmodligen ett lägre pris och såklart även att det är mindre faktorer som skulle kunna ställa till problem vid skytte. Ett ganska vågat beslut från leverantören, men tog jag mig en funderare. Några av mina vapen hemma har pipbytessystem men hur ofta byter jag pipa? Typ aldrig. Det är till augusti pyrschen då jag tar bort 8x57JS pipan och ersätter med 22–250 Remington pipan för att kunna nå dom mest skygga råbockarna. Men i september åker 8x57JS pipan på igen och jag vet med mig att jag hellre hade sett att jag haft två separata vapen då jag ibland får åka på ett eftersök. Och då behöver jag skifta pipa igen och därtill skjuta ett par kontroll skott för att säkerställa att allt är rätt igen. Så, funktionen att byta pipa snabbt haltar lite om man är petig med prylarna. Med det i beaktning kan jag nog säga att Heanel har gjort ett korrekt val genom att hålla fast vid ett pipsystem.

På vapnet hade de för ändamålet monterat Dentlers skenmontage för att passa till Zeiss drevjaktssikte. I mitt tycke är dessa montage lite för höga vilket gör att kind kontakten inte blir optimal. Däremot får jag nog tillstå att säga att tanken med Dentlers bas är att man köper en bas och sätter på vapnet. Sen kan man köpa till olika fästen för tex rödpunkt, drevjakts sikte, skymnings sikte eller nattoptik. Det finns i alla olika höjder och byts hur enkelt som helst. 100% skottfast såklart. Men som jag skrev tidigare, Heanel Jeager NXT har picatinny skenor på lådan så det är tämligen enkelt att välja och vraka vilka olika montage man vill ha. Picatinny som sådant är också skottfast så själv använder jag i de fallen stålmontage för min 1-6×24 som även kan förses med nattoptik, och rödpunkten sätts direkt på picatinny skenan. Det gör att min kostnad för dom två montagen ligger runt 2 000 sek vilket är mindre än vad många andra montage kostar.

Under dagen som vapnet hade testats på skjutbana hade såklart flera tankar och idéer ventilerats mellan skyttarna. De främsta synpunkterna var just kolvkamshöjare, syntetstock samt tillgång till ett större 7–8 skotts magasin.

Som gjort för snabbt skytte

På morgonen kördes vi ut till såt 1 och med tydliga direktiv från dem tyska utställarna följde vi de orangea snitslarna in till ett torn. Terrängen var en lummig bokskog och förutsättningarna för att få vildsvin i pass var överhängande. Stora fina luckor med viss undervegetation så att viltet skulle känna sig säkra men stora nog för att kunna få in en välplacerad kula mellan luckorna. Det var bara att ladda dom två medhavda magasinen med 5 patroner vardera och göra sig klar.

Jag plockade bort vapenremmen från vapnet och lade upp extra magasinet på tornkanten utifall att jag skulle ha turen på min sida. Jag letade upp luckorna och gjorde några provanläggningar. Att säga något annat än att vapnet ligger fint vore en lögn. Det är som gjort för snabbt skytte. Solen och vädret var på sitt bästa humör och gjorde stunden i tornet mycket behagligt. I fjärran hördes ömsom hundar och ömsom drevkarlar. En kronhjort svischade förbi på långt håll och det var inte ens en tanke att försöka. Den var dessutom ganska snabbt inom förbjudet skjutområde så jag fick nöja mig med att titta på djuret medan det gled vidare bort längs skyttekedjan. Medan jag sitter och har en ganska skön stund med solen i ansiktet hör jag hur en drevkarl närmar sig, kanske 100 m från mig och sedan viker av. Jag sänker garden lite och det är såklart då det händer. En flock vildsvin bryter ut ur ett buskage ca 50 m från mig. Dom har fart snett från mig men dom springer hela tiden så att jag inte kan få in en kula på någon av årsgrisarna. Avståndet mellan vildsvinen är aldrig så stort så jag vågar skjuta utan risk för att kanske skada ett annat vildsvin som kanske rusar upp bakom och bredvid det jag siktar på. Antingen var dom väldigt medvetna om vad dom gjorde eller så hade dom bara turen på sin sida. Oavsett så gick vapnet våldsamt snabbt att få upp i skjutläge och hade vildsvinen bara kommit på ett sådan band som man bara ser i filmerna hade förmodligen både 2 och 3 djur legat där när jag varit klar. Men det hade varit i den bästa av världar, denna gång vann vildsvinen.

Efter en fantastiskt god lunch i skogen gjordes avfärd för andra såten för dagen. Såt 2 blev bra mycket mer händelserik och en hel del skyttar fick använda sina Heanel Jeager NXT så som det är tänkt. Ett antal vildsvin, rådjur och kronhjortar levererades och när vi var samlade igen kunde man lätt se glädjen på de som haft turen på sin sida. Dessvärre blev en hund skadad och fick köras till veterinär efter en mindre dispyt med ett vildsvin. Sån tur är blev det dock inte allvarligare utan att hunden skulle kunna vara i skick igen inom lite vila då sticket endast tog ytligt.

Ett vapen som inte kan jämföras med andra

Väl på gården på Gut Marienhof avslutades jaktdagen med en traditionell hornblåsning och avtackning av både hundförare och arrangörer. Vid kvällssamlingen kunde vi deltagare ganska snabbt summera ihop våra intryck av Heanel Jeager NXT, och det skall nog sägas att detta är ett vapen som inte går att jämföra med något motsvarande i samma prisklass. För det första känns det som ett riktigt vapen när du tar i det. Ingen ”lego” känsla och modularitet med att byta slutstyckeshandtag till vänster eller höger. Inga konstiga eller invecklade kikarsiktemontages lösningar utan helt enkelt ett ”normalt” jaktvapen fast med en rakrepeter mekanism och med en sinnrik säkerhetslösning. Det här är utan funderingar så mycket jaktvapen med rakrepeter system du kan få i detta prisläge. Nästa steg upp är Merkel Helix där man såklart även kan byta stockar, pipor m.m utan begränsningar men man måste rannsaka sig själv först och se vad ens egentliga behov är.

Köper man en Jeager NXT har man absolut ett optimalt vapen med en av dom modernare lösningarna man kan få. Och samtidigt får man ett vapen med rejäl skjutglädje då pipan presterar fantastiskt fina träffbilder.

Text & foto: Patrik Sandqvist