Så hittade Anna-Maria in i jaktens värld

Hur kommer det sig att en tjej från en icke jagande familj hittar in i jaktens värld? Möt Anna-Maria, ambassadör för Fritid & Vildmark, och hör hennes berättelse om hur hon gick från att vara helt utanför jaktens värld till att bli hundförare i två jaktlag.

Att bli jägare har inte alltid varit en självklarhet, men nyfikenheten för jakt och naturintresset har alltid funnits där för Anna-Maria Wallin. Som barn spenderade hon mycket tid utomhus tillsammans med sina föräldrar. Tillsammans plockade de bär och svamp, fiskade och åkte skidor. När Anna-Maria själv bildade familj och blev förälder kändes det givet att ge sina barn minnen från naturen så som hon själv hade fått, och under åren har hon tagit med sina tre barn över myrar, till tjärnar, upp på berg och in i djupa skogar. Trots att det emellanåt inneburit en del tandgnissel från barnen har det gett dem många fantastiska stunder tillsammans.

Nyfikenheten för jakt hade alltid legat latent. Men det var först när hennes barn började bli äldre som hon kände att tiden var rätt för att ta sitt intresse vidare genom en jägarexamen.

En ingång till jaktvärlden

Under jägarexamen läste hon böckerna från pärm till pärm och hon kände ett enorm sug för att lära sig mer. Hennes kursledare var en ödmjuk och väldigt erfaren jägare som gav Anna-Maria den bästa tänkbara ingången till jaktens värld. Efter sin jaktexamen kände Anna-Maria sig helt redo för nästa steg. Men att börja jaga är inte alltid det lättaste om du inte känner någon som jagar.

– Ingen i min familj jagar, berättar Anna-Maria. Därför har jag inte kunnat ta rygg på någon gällande jakt. Så jag har verkligen fått bygga mitt eget nätverk från ett blankt papper. På ett sätt skapar det också en väldig drivkraft. Idag, åtta år senare, har jag ett jättefint nätverk som hela tiden växer.

Steget in i jaktlaget

Sommaren efter att Anna-Maria tagit sin jägarexamen var hon i familjens stuga i Järvsö. I närheten av stugan ligger en skyttebana och en kväll såg hon folk stå nere på skyttebanan, Anna-Maria bestämde sig för att gå dit och säga hej. Hon började pratade med en kvinna och frågade kvinnan om hon visste vem Anna-Maria skulle kontakta för att på en plats i ett jaktlag. Som svar fick hon en inbjudan till att följa med kvinnans jaktlag kommande lördag.

Att kliva över tröskeln in till rummet där alla satt samlade kändes nervöst och Anna-Maria fick ta tre djupa andetag innan hon gick in. Direkt när hon kommit in i rummet utbrast kvinnan som bjudit med henne ”Hörni gubbar, det här är Anna-Maria och ska börja jaga med oss”. Anna-Maria var inte alls bredd på utbristandet, men samtidigt som situationen kändes surrealistiskt kändes den också helt underbar. Och på den vägen blev det.

Drömmen om en älghund

Efter att ha varit passkytt på älgjakten några år tog Anna-Maria chansen att följa med några av lagets hundförare, och hon kände direkt att hon hade hittat sin grej. Samspelet med hunden, känslan av att röra sig fritt över marken och spänningen som uppstår när hunden hittar älg kändes oslagbar. Där och då föddes önskan om att ha en egen älghund och ett år senare blev hennes önskan besannad när hennes vägar korsades med jämthundstiken Rävelmyrans Anja, som kallas Ina. Anna-Maria tog över Ina när hon var 2 år och sedan dess har de utvecklats tillsammans. Många timmar och mil har det blivit i skogen tillsammans, och varenda sekund har varit rolig. Förra säsongen lossnade det rejält och det sköts fyra älgar för henne, lyckan var total.

En höst, mitt under pågående jaktsäsong, skadade sig Ina och behövde vila 6-8 veckor. Under denna tid stannade allt av för Anna-Maria, och när hon var tillbaka på ryggsäcken som passkytt kom insikten om att en hund är för lite. Därför finns idag jämthundstiken Mäenpääs Ester på 1,5 år hemma på tillväxt. Ester visar ett stort jaktintresse och är en uppmärksam individ, förhoppningen är att dom framöver ska kunna jaga ännu mer ihop.

Idag är Anna-Maria hundförare i två älglag i Hälsingland, och hon går gärna med som gäst i andra lag som tycker det är positivt med en extra hund. Att vara hundförare på fina marker är det roligaste hon vet. Nu till hösten är målet att gå några jaktprov, en ny erfarenhet som hon tycker ska bli väldigt rolig. Men som hon också känner sig lite nervös inför.

– Det gäller att utmana sig, det är enda sättet att lära sig mer och utvecklas.

Från nybörjare till ambassadör

Idag är jakten en stor del av Anna-Marias vardag och förutom älg jagar hon gärna toppfågel och bäver. Det är inte mycket som slår en fin vinterdag när hon drar på sig skidorna och åker runt kikandes efter fåglar i topp, eller en vårddag nere vid en åkant omgiven av fågelsång. Hon känner sig idag helt hemma i jaktvärlden och önskar att fler personer ska få göra detsamma. Som jägare tycker hon det är viktigt att vara inkluderande och fånga upp de som visar intresse, men som ännu inte är inne i jakten. Alla är inte födda rakt in i en jaktfamilj där det är en självklarhet att bli jägare. Anna-Maria minns hur tacksam hon var för hjälpen hon fick när hon var ny och vill därför ge samma hjälp till andra. Till exempel genom att bjuda med någon som är intresserad eller uppmuntra vänner och kollegor till att ta jägarexamen.