Thomas Ekbergs funderingar kring jaktens framtid

Thomas Ekberg, ordförande Föreningen Sveriges Jägare, uttrycker sina funderingar kring jaktens och jägarnas framtid. Det råder en stor oenighet bland flera parter och intressenter och han menar att med bättre kommunikation och förståelse inför varandra så kan det skapas bättre förutsättningar för en sundare debatt, och i längden en mer hållbar jakt och skogsvård.

Jag har ännu inte kommit till åldern där det är dags att lämna över till de yngre, men jag har däremot börjat fundera över hur mina barn ska kunna få samma möjligheter till jakt som jag själv haft. Idag kan vi se hur jaktmotståndarna, via små och riktade åtgärder, arbetar för att slå bort stödbenen ur jaktens fundament. De samhällstjänster vi jägare står för tas för givna eftersom de utförts under så lång tid. I takt med urbaniseringen börjar förståelsen för hur allt hänger ihop falla i glömska.

 

Frivilliga jägare utför samhällsnytta

En minoritet av medborgarna känner idag till att eftersök på trafikskadat vilt hanteras av frivilliga jägare; grannen som är rörmokare eller kanske barnens öron-, näsa- halsläkare, och allt sker på deras fritid. Därför är det också svårt att göra kopplingen när det pratas om att tjänsterna ska omfattas av offentlig upphandling. Upphandling i konkurrens mellan vilka parter? Det finns ingen möjlighet att staten på kort sikt, och dessutom inte utan rejäla budgettillskott, ska kunna utrusta en anställd nationell kår för trafikeftersök, 24/7, under årets alla dagar. Förutom utbildning av personal handlar det om bilar, hundar, vapen och övrig utrustning som ska vara konstant redo för uppdrag. Den personalen kommer dessutom inte att vara nöjda med de villkor som erbjuds idag. Tillsvidare fortsätter vi frivilliga förstås som förut, eftersom vi förstår vad ett skadat djurs lidande innebär. Från egna upplevelser har jägare med sig kunskapen om att en ”naturlig död” är en ganska grym historia i naturen.

 

Kunskap, information och kommunikation ökar förståelse

När vi i somras bildade Föreningen Sveriges Jägare, FSJ, valde vi att begränsa oss till de större frågorna, de som handlar om jaktens framtid. Det kan låta som ett smalt spår, men om man tänker efter så är det bredare än man kan ana vid en första anblick. En av våra målsättningar är att arbeta mot den konstruerade konflikten mellan stad och landsbygd. Vår ambition är att förbättra kommunikation och information. Utan att ha kunskap om varandras förutsättningar är det svårare att nå empati och förståelse. Landsbygden har svårt att ta till sig många av stadens problem. Är man uppväxt i en storstad kan man inte heller förstå omfattningen i upplevelsen att förlora sina djur i en vargattack. Insikten i hur tryggheten för den enskilde krossas av en sådan händelse måste förklaras bättre för den som inte bor i rovdjurstäta områden men ändå har starka åsikter om hur de drabbade ska agera, tycka och tänka.

Bilologisk mångfald och människans närvaro

I Art- och habitatdirektivet, som ofta används som slagträ för att ensidigt värna rovdjur, finns meningen ”För att upprätthålla den biologiska mångfalden kan det i vissa fall vara nödvändigt att upprätthålla eller till och med främja mänsklig verksamhet”. Vår tolkning är att direktivets författare förstått att en av förutsättningarna för biologisk mångfald, här i bemärkelsen stora rovdjur, är att människor känner sig trygga i sin livsmiljö. Att prioritera sina barn, husdjur och egendom framför en växande rovdjursstam är naturligt och därför behöver främjande av mänsklig verksamhet flyttas upp i prioritet för att kunna leda till biologisk mångfald. Det är självklart att människor inte ska behöva agera utanför lagen för att skapa sin trygghet. Hela poängen med lagstiftning är den motsatta. Vi talar om det demokratiska systemets grundpelare.

 

Enbart medlemsfinansierade

Vi jägare målas ofta upp som en stark och rik lobbygrupp, och de bidragspengar vi ”får” används flitigt i debatten. Däremot är det så att varenda krona som tillfaller jaktorganisationer ”från staten” kommer från andra jägare som löser jaktkort. Eftersom staten har en förmåga att villkora sina bidrag har FSJ valt en strategi att inte söka bidragspengar utan vara helt medlemsfinansierade. Det gör att vi aldrig hamnar i en beroendeställning mot några andra än våra medlemmar.

Lobbyverksamheten tar en omväg

Lobbyverksamheten är däremot betydligt starkare, och rikare, hos jaktens motståndare. Ofta går framgångsrik lobbyverksamhet inte rakt på målet, utan tar en omväg för att uppnå sina syften. Ett bra exempel i närtid är där vi kunnat läsa att skottstriderna mellan kriminella nu spillt över mot jakthandel och jägare. På bred front beskylls vi för att vara vapenleverantörer till gängen. En bok om problemet har lyckats blåsa upp historien om en man i Dalarna som på något outgrundligt sätt fått polisens tillstånd att handla med vapen. Han har sedan under flera år fått göra detta utan någon som helst myndighetskontroll.
Lagliga vapenhandlare är, tvärtemot den beskrivningen, starka förespråkare för en kontrollerad handel. Samtidigt måste kontrollen vara effektiv och den kan inte få ta hur lång tid som helst. Skillnaden i hanteringstid för vapenlicenser mellan olika län är flera månader, och problemet har funnits under decennier. Frågan är när arbetsmetodiken ska ifrågasättas hos uppdragsgivarna? Det som behövs är en nationell, modern organisation som inte bara förstår den konkreta arbetsuppgiften, utan också vad de licensierade produkterna används till, hur de fungerar och är konstruerade.

 

Kommunikation vägen framåt

Det är svårt att vinna långsiktigt genom att bara skrika budskap, och den diskussion som förs måste ske med motparter utanför våra egna led. Ett argument som ofta dyker upp när vi värnar klövviltet är att vi talar i egen sak för att ha något att jaga. Det stämmer i viss mån, men tyvärr är vi jägare förmodligen också klövviltets enda vänner. Vi har kunnat bevittna hur älgstammen sjunkit dramatiskt utan att någon djurrättsorganisation sagt ett pip om det målmedvetna lobbyarbete skogsbolagen utfört för att minska älgpopulationen. Vildsvinen målas upp som skadedjur istället för att se dem som en enorm resurs till ekologiskt kött. Vad som behövs är en bättre kommunikation mellan markägare och jakträttsinnehavare.
Vad gäller vildsvinen behövs olika åtgärder för att förenkla och premiera de jägare som väljer att lämna in vildsvin till vilthanteringsanläggningar. Vi som jagar vet vilket fint matdjur vildsvinet är, och kan samhället stötta en infrastruktur där fler vilthanteringsanläggningar kan etableras kommer många fler att få njuta av bra, naturligt kött.

 

Viltmyndighet eftersökes

En av Föreningen Sveriges Jägares ståndpunkter är att det aldrig funnits ett större behov av en viltmyndighet än nu. Med detta sagt vet vi att ett valår gör politiken extra rörig med längre tid till beslut. En av våra målsättningar är att under våren försöka sammanställa vilka förslag, åtgärder, motioner eller budskap respektive parti fört fram i jaktfrågor under senaste mandatperioden. Detta som en service till alla som väger in frågan när röstsedeln ska läggas. Man kan kanske tycka att vi borde lyssna till vad partierna vill göra framåt, men partier har ju en förmåga att kunna ändra åsikt över en natt. Därför gör vi hellre ett ”Jakt-CV” för respektive parti som sträcker sig fyra år bakåt. Följ oss på Facebook så kommer du att få se resultatet. Vill du stötta oss i vår verksamhet, gå in på fsj.nu och bli medlem.

TEXT & FOTO:
Thomas Ekberg, ordförande Föreningen Sveriges Jägare