11 myter om älgen

SLU:s expert avslöjar myterna om älgen

Gallkor, häradsbetäckare och produktiva fjolårskvigor. Myterna om älgens fortplantning är många. Ibland sanna men oftare bara … just det, myter. Jaguarmagasinet ringde upp Jonas Malmsten som är veterinär hos SLU och Institutionen för vilt, fisk och miljö och som har många års erfarenhet som viltforskare.

Viltforskaren, veterinären och jägaren Jonas Malmsten har  jobbat med veterinära bitar kring vilt i snart 15 år. Allt hänger ihop med reproduktionen, säger han. Utan reproduktion hos våra arter, ingen jakt.  Fortplantning är A och O i all viltförvaltning. Och här finns en hel mängd myter. Myter som vi ska titta lite närmare på.

Myt 1: Fjolårskvigor är alltid produktiva

– Nej. Vi tror att kvigorna blir könsmogna år två, parar sig och får en kalv år tre. Och så kan det vara om förutsättningarna är de rätta. Kondition och vikt är avgörande för könsmognad.

Ganska många jägare som fällt ett litet hondjur tror att de fällt en fjolårskviga. Det kan visserligen fortfarande vara en kviga, men det är inte nödvändigt en fjolårskviga. Man behöver titta på könsorganen och åldersbestämma djuret. En god och fin livsmiljö med gott om mat gör att andelen produktiva fjolårskvigor ökar, de behöver nå sin matchvikt för att bli produktiva.

Myt 2: Äldre kor brunstar först

– Det stämmer. Om kon brunstar tidigt har hon bättre förutsättningar att föda kalven tidigt. En äldre ko får också större kalvar och är bättre på att föda upp sina kalvar. 

Myt 3: En ko kan få kalv varje år

– Nej, det är inte säkert. Om en ko fött upp två tjurkalvar ena året är hon rätt slutkörd. Det är inte säkert att hon hinner återhämta sig efteråt och då går hon inte i brunst den hösten. Det innebär att hon går tom året därpå. Men sen har hon alla möjligheter att få tvillingar år tre.

  En liten skruttig kviga kan ta flera år på sig att bli könsmogen. Ett tränat öga kan möjligen se skillnad på en liten skruttig kviga som är en belastning för stammen och en fin ko som håller på att äta upp sig. Det är bra att kunna vara selektiv och spara rätt djur. Men som jägare har man inte många sekunder på sig att avgöra vilken typ av hondjur det är. Det är en jättesvår situation för jägaren.

Myt 4: Älgar är stationära

– Ja (och nej). Älgkor är ganska ortstrogna, men det beror mycket på vilken typ av miljö de är i. En del är väldigt stationära, andra har migration som i Den stora älgvandringen. Det är rätt intressant, älgar vandrar både i norra och södra Sverige, men inte lika långt i södra delen av landet. Sen finns det de som knappt rör på sig. Om de har goda livsvillkor har de inga behov att flytta sig till vintern. Framförallt under vårkanten vill älgkorna gå till områden som är optimala att föda upp sina kalvar i.

Myt 5: Kon väljer tjur

– Ja, det finns tecken på att det är så. Det finns förstås båda delarna, men kon kan göra ett aktivt val och välja den tjur som luktar bäst och ser finast ut. En stor tjur har stora testiklar och stor hormonproduktion. Då luktar han bättre. De stora tjurarna är också mer aktiva och skapar fler chanser att hitta lämpliga kor att para sig med.

Myt 6: Små tjurar springer mest under brunsten

– Nej. De är de äldre som investerar mest i brunsten. Unga tjurar har inte samma könsdrift som de stora och tunga tjurarna.

Myt 7: Häradsbetäckare förekommer

– Nja, det är inte speciellt vanligt. De klarar helt enkelt inte av det rent fysiologiskt. Våra älgtjurar är inte anpassade att betäcka flera kor under kort period. Älgen har relativt små testiklar i förhållande till sin kroppsvikt. En stor tjur i ett stort område kan visserligen betäcka flera kor, men inte så många som vi tror. Dels ska de hitta den brunstiga kon, sen ska de uppvakta den, vänta tills de är i ståbrunst och sedan bestiga kon några gånger. Sen måste de hitta nästa ko och upprepa proceduren. Det kallas sekventiell polygyni.

Till skillnad från älgen är kron- och dovhjort anpassade för att betäcka fler hondjur under kort tid. De har större testiklar i förhållande till sin kroppsvikt och bildar harem.

Som kuriosa kan man nämna att älgtjurar i Alaska håller harem. Det beror på att där finns stora öppna ytor på tundran och gott om rovdjur att hålla koll på.

Myt 8: Gallkor förekommer

– Nej. Ser man en ko som går tom tror man att hon inte är produktiv. Det är en myt. Hon kan ju haft tvillingar året innan. Det finns ingen sterilitet eller infertilitet hos älgen. De allra flesta hondjur som skjuts i tron att de är gallkor är kvigor som inte fått sin första kalv ännu. Det kan också varit en ko som mist sin kalv. Kalvdödlighet sommartid är ett faktum i södra Sverige där älgarna är lite stressade i sin livsmiljö.

Myt 9: Det föds fler tjurkalvar

– Ja, det gör det. Rent evolutionärt är det lite häftigt, men så är det. Tjurar går åt i snabbare takt. Precis som hos människor är handjuren lite mer dumdristiga och har kortare livslängd. Älgkor däremot kan vara produktiva i tjugo år, det är de som är ”capital breeders”.

Myt 10: Inavel påverkar reproduktionen

– Nej. Vi har ingen påtaglig inavel hos älg i Sverige. Älgen har tillräckligt med genetiskt variation så den klarar det mesta. Till och med på Öland finns ett genetiskt utbyte med älgar från fastlandet.

Myt 11: Tjurar blir könsmogna tidigt

– Ja. Det flesta blir det som fjolingar. Men det är stor variation på deras fertilitet. Ju tyngre tjur desto bättre fertilitet.

TEXT: Tina Hjorth Svensson
FOTO: Bildbank